Stolthet

Så var det gjort. Och han klarade det! "Det" är givetvis Göteborgsvarvet, vår egen lilla lokala halvmara. Eller lilla och lilla, det är tydligen värdlens näst största halvmara och vi var över 34000 som sprang (45375 anmälda). Trångt var det och man fick alltid se sig för var man satte fötterna så att man inte sprang in i någon.

Det började rätt bra. Träffade min vän Anders på bussen när jag åkte in till starten. Han hade kommit upp från Lund för att springa. Vi spanade in startområdet, gick ett var på sportmässan och köade en halvtimme för att få gå på toa. Vid 15-tiden bar det av. Vi startade strax över en timma efter de första löparna och kunde se segrarna gå i mål medan vi stod i startfållan. Sen dags för vår start. Jag hade fått råden att ta det överdrivet lugnt i början, dels för att det är så trångt, dels för att det är så lätt att ta ut sig i förtid.

Fram till Älvsborgsbron gick det riktigt bra. Jag valde sen att ta det lite lugnare och bara jogga lätt upp för bron för att spara krafter, och väl där uppe var det rätt skönt med svalkan från vinden och man kände att man ägde dagen. Lindholmensträckan mellan broarna var en ren njutning - det där är ju mitt hemmaområde jag springer på och Göta Älvbron var inte så farlig, även om jag valde att jogga då också.

Det var inte förrän halvvägs upp på avenyn, i höjd med Valand som väggen kom. Helt plötsligt, efter ca 17 km inser man att avenyn är brant som en bergvägg. Krafterna började sina och resten av loppet blev en blandning mellan joggning och att linka sig fram.

Väl framme vid Slottskogsbron tog dock viljan över och kroppen fick enkelt lyda. Nu började känslan komma - jag skulle klara det! Och när man passerat under portalerna inne på stadion och helt plötsligt var i mål var det lite overkligt. Jag gjorde det. Tog mig runt. Till den fantastiska tiden 2:38:25. Helt ok för mig som hade som mål att ta mig runt, och som lovade vara nöjd så länge jag sprang på runt 2,5h. Spana gärna in min Nike+-analys av varvet nedan. Man kan tydligt se broarna och väggen avenyn.

Nästa år skall jag..... nej, vänta lite, tror inte det blir nästa år. Då behövs massiv övertalning först. Jag gjorde ju det iår. Det är iaf mycket bättre än många av mina soffpotatis-vänner :)

Ångest

Vaknade upp häromdagen med blåa streck utanför fönstret. Inte vilka blå streck som hellst.

Imorgon är det göteborgsvarvet. 21km av ren självplågning. Och av någon konstig anledning är jag anmäld. De blåa strecken kom som ett skott från klar himmel och jag insåg att det är ju snart! Men det skall gå - klarar andra det så skall jag klara det.

Så, är du ute på stan nu på lördag, glöm inte heja på mig, jag behöver det :). Leta efter en långsam och lite knubbig (men rätt snygg) islänning med nummer 34844 på magen!