Kyrkokonsert i hög temperatur

När solen gassar på som bäst kan jag rekommendera att leta upp närmaste kyrka och kolla vad de har för konserter. Sommarkonserter brukar aldrig vara varken "tunga" eller dyra då musikanterna vet att det behövs en hel del för att lura bort besökarna från värmen. Men det kan vara rätt skönt ändå. Att få sätta sig och vila ett par timmar i en byggnad som aldrig behöver AC för att den är så sval.

För två helger sedan hade Isländska kören konsert i Västra Frölunda kyrka (bilden) där mina föräldrar gjorde sin sista insats som körledare. Dagen efter sjöng jag med Cantando i en konsert i Örgryte Nya kyrka, helt fantastisk. Och för att avsluta en bra sångarvecka hade vi lunchkonsert i Domkyrkan förra fredagen. Men nu har jag inget inplanerat på länge. Inte så dåligt - att en vår utan initiala planer innebär 7 olika konserter, varav två i Berlin!

Medelhavsklimat

Nu har vi äntligen haft riktigt bra väder i Göteborg i ett par veckor. Förra helgen passade jag och Hanna på att gå till Botaniska trädgården för att se näsduksträdet blomma.

Tyvärr blev bilderna därifrån inte så bra, men här kommer en bild från dammen vid ingången. Helt underbart!

Stolthet

Så var det gjort. Och han klarade det! "Det" är givetvis Göteborgsvarvet, vår egen lilla lokala halvmara. Eller lilla och lilla, det är tydligen värdlens näst största halvmara och vi var över 34000 som sprang (45375 anmälda). Trångt var det och man fick alltid se sig för var man satte fötterna så att man inte sprang in i någon.

Det började rätt bra. Träffade min vän Anders på bussen när jag åkte in till starten. Han hade kommit upp från Lund för att springa. Vi spanade in startområdet, gick ett var på sportmässan och köade en halvtimme för att få gå på toa. Vid 15-tiden bar det av. Vi startade strax över en timma efter de första löparna och kunde se segrarna gå i mål medan vi stod i startfållan. Sen dags för vår start. Jag hade fått råden att ta det överdrivet lugnt i början, dels för att det är så trångt, dels för att det är så lätt att ta ut sig i förtid.

Fram till Älvsborgsbron gick det riktigt bra. Jag valde sen att ta det lite lugnare och bara jogga lätt upp för bron för att spara krafter, och väl där uppe var det rätt skönt med svalkan från vinden och man kände att man ägde dagen. Lindholmensträckan mellan broarna var en ren njutning - det där är ju mitt hemmaområde jag springer på och Göta Älvbron var inte så farlig, även om jag valde att jogga då också.

Det var inte förrän halvvägs upp på avenyn, i höjd med Valand som väggen kom. Helt plötsligt, efter ca 17 km inser man att avenyn är brant som en bergvägg. Krafterna började sina och resten av loppet blev en blandning mellan joggning och att linka sig fram.

Väl framme vid Slottskogsbron tog dock viljan över och kroppen fick enkelt lyda. Nu började känslan komma - jag skulle klara det! Och när man passerat under portalerna inne på stadion och helt plötsligt var i mål var det lite overkligt. Jag gjorde det. Tog mig runt. Till den fantastiska tiden 2:38:25. Helt ok för mig som hade som mål att ta mig runt, och som lovade vara nöjd så länge jag sprang på runt 2,5h. Spana gärna in min Nike+-analys av varvet nedan. Man kan tydligt se broarna och väggen avenyn.

Nästa år skall jag..... nej, vänta lite, tror inte det blir nästa år. Då behövs massiv övertalning först. Jag gjorde ju det iår. Det är iaf mycket bättre än många av mina soffpotatis-vänner :)

Folkmusik och helig jazz

Helgen har varit en helg i musikens tecken. Inte så ovanligt för mig iofs.. Efter en lördagförmiddag med musikkrysset var det iväg till Studs för att lyssna på Chalmers Sångkörs vårkonsert. I år hade kören tagit ett lite annorlunda grepp när man bjudit in folkmusikern Hans Kennemark och vännerna från folkmusikgruppen Tritonus. Istället för en rad vanliga klassiska (och kanske något tradiga) romantika vårsånger fick vi nu höra fartfyllda nordiska polskor och brudmarscher av tre oerhört duktiga spelmän kompade av en 100-personers kör som, faktiskt inte låtit så här samstämmiga på länge.

Konsertens höjdpunkt: Jogga visade att begreppet "walking bass" även kan betyda att man marscherar runt spelandes och samtidigt bärandes på kontrabas...

Konsertens brist: Enbart tre "körlåtar". Det finns fler bra folkmusikkörlåtar som hade passat in och jag hade gärna förlängt konsertern en 10-15 minuter för att få njuta av dem..

Efter konserten hamnade jag, två av dirigenterna och en kompis till en av dem på Skojarbacken för en schysst råbiff. När vi väl fått bord och beställ vår råbiff ser vi att live-pianisten(!) precis packar ihop för att gå hem. Men när han får syn på oss och kommer på att han känner en i sällskapet som inte fått höra musik improviserar han snabbt fram "Fantasie Impromptu" (Op. 66) av Chopin. Och när vissa av vårat sällskap inte kan hålla sig från pianot eskaleras musiken till svulstiga och svårmodiga pianoverk. Vi får sluta när personalen ber oss "dämpa oss något"... Nåja alltid en glädjedödare här och var.

Kvällen avslutades uppe vid körlokalen för en traditionellt sångfylld och välbesökt körpub med mycket whisky.

På söndagen var det så min tur att få sjunga konsert. Jag hjälper just nu till i Lundbykören inför en konserturné där de skall sjunga Duke Ellington's Second Sacred Consert i K. W. Gedächtniskirche och Berlinerdom under Kristi Himmelfärdshelgen. Så inför denna turnén var det dags för ett "genrep" eller "föruppförande" i Askims kyrka. Konserten är en samling jazziga stycken relativt centrerade runt kör och solist, och jag måste få säga att det ändå gick förvånansvärt bra. Vi låter detta sjunka in lite innan turnén nästa vecka så blir allt jättebra.

Till slut avslutades helgen med ännu ett körrep med Cantando. Härlig klassisk och nyskriven vokalmusik i den lite mer traditionella körandan. Egentligen började repet samtidigt som min andra konsert, men man fick i alla fall lite över en timme med Knut Nystedt, Otto Olsson och andra gamla favoriter.

Snart är det dags för nästa helg - långhelg - och då lär det ju inte bli mindre musik :) Nån som har tips om en bra jazzklubb i Berlin?