Medelhavsklimat

Nu har vi äntligen haft riktigt bra väder i Göteborg i ett par veckor. Förra helgen passade jag och Hanna på att gå till Botaniska trädgården för att se näsduksträdet blomma.

Tyvärr blev bilderna därifrån inte så bra, men här kommer en bild från dammen vid ingången. Helt underbart!

Stolthet

Så var det gjort. Och han klarade det! "Det" är givetvis Göteborgsvarvet, vår egen lilla lokala halvmara. Eller lilla och lilla, det är tydligen värdlens näst största halvmara och vi var över 34000 som sprang (45375 anmälda). Trångt var det och man fick alltid se sig för var man satte fötterna så att man inte sprang in i någon.

Det började rätt bra. Träffade min vän Anders på bussen när jag åkte in till starten. Han hade kommit upp från Lund för att springa. Vi spanade in startområdet, gick ett var på sportmässan och köade en halvtimme för att få gå på toa. Vid 15-tiden bar det av. Vi startade strax över en timma efter de första löparna och kunde se segrarna gå i mål medan vi stod i startfållan. Sen dags för vår start. Jag hade fått råden att ta det överdrivet lugnt i början, dels för att det är så trångt, dels för att det är så lätt att ta ut sig i förtid.

Fram till Älvsborgsbron gick det riktigt bra. Jag valde sen att ta det lite lugnare och bara jogga lätt upp för bron för att spara krafter, och väl där uppe var det rätt skönt med svalkan från vinden och man kände att man ägde dagen. Lindholmensträckan mellan broarna var en ren njutning - det där är ju mitt hemmaområde jag springer på och Göta Älvbron var inte så farlig, även om jag valde att jogga då också.

Det var inte förrän halvvägs upp på avenyn, i höjd med Valand som väggen kom. Helt plötsligt, efter ca 17 km inser man att avenyn är brant som en bergvägg. Krafterna började sina och resten av loppet blev en blandning mellan joggning och att linka sig fram.

Väl framme vid Slottskogsbron tog dock viljan över och kroppen fick enkelt lyda. Nu började känslan komma - jag skulle klara det! Och när man passerat under portalerna inne på stadion och helt plötsligt var i mål var det lite overkligt. Jag gjorde det. Tog mig runt. Till den fantastiska tiden 2:38:25. Helt ok för mig som hade som mål att ta mig runt, och som lovade vara nöjd så länge jag sprang på runt 2,5h. Spana gärna in min Nike+-analys av varvet nedan. Man kan tydligt se broarna och väggen avenyn.

Nästa år skall jag..... nej, vänta lite, tror inte det blir nästa år. Då behövs massiv övertalning först. Jag gjorde ju det iår. Det är iaf mycket bättre än många av mina soffpotatis-vänner :)

Ångest

Vaknade upp häromdagen med blåa streck utanför fönstret. Inte vilka blå streck som hellst.

Imorgon är det göteborgsvarvet. 21km av ren självplågning. Och av någon konstig anledning är jag anmäld. De blåa strecken kom som ett skott från klar himmel och jag insåg att det är ju snart! Men det skall gå - klarar andra det så skall jag klara det.

Så, är du ute på stan nu på lördag, glöm inte heja på mig, jag behöver det :). Leta efter en långsam och lite knubbig (men rätt snygg) islänning med nummer 34844 på magen!

En kulinarisk och musikalisk höjdarhelg i avslappnad inramning

Förra helgen var bar det ju av till storstaden Berlin för att sjunga svängig jazz med Lundbykören där jag gjorde ett kort inhopp. Denna helg var det dags att följa med på nästa körturne, denna gången med min (för tillfället) "riktiga" kör Cantando, som jag nu under våren varit med lite mer permanent i. Körturnén var i stort nästan det motsatta mot förra helgens.

Resesättet blev bil, och efter avfärd tidigt på lördagmorgonen fick vi upp stämningen rejält i vår lilla minibuss som jag hamnade i. Musikkrysset klarades av i rasande fart och resan upp till Grythyttan skedde utan man hann börja få träsmak i baken. Dagens lunchtips - "Glada Laxen" i Gullspång visade sig vara en liten pizzarestaurang med halvljummen kebab.

Väl framme var det repetition i kyrkan och sen inkvartering och ombyte. Konserten, innehållandes klassisk körmusik med viss fokus på pingst (det var ju trots allt rätt helg) gick mycket bra och de få som hade masat sig bort från hängmattorna denna undersköna sommarkväll och kom för att lyssna (jag tror faktiskt det kan ha varit några personer fler i publiken än i kören) var alla mycket imponerade. Mest imponerad var kanske prästen, som även passade på att bjuda kören på en trevlig bubblande aperitif innan vår middag senare på kvällen.

Grythyttan är känd som en slags måltidens Mecka i Sverige. Här ligger nu mer restauranghögskolan, och orten har varit plats för ett gästgifveri sedan 1641. Detta gjorde att förväntningarna på kvällens middag var på topp. Men hur svårt skulle det egentligen kunna vara att bräcka lunchen vi intagit tidigare under dagen?

Middagen var en riktig upplevelse. Jag fick maträtter tillagade på metoder med de konstigaste namn, och valde det italienska vinpaketet till. En riktigt fröjd. Kvällen avslutades ute i majnatten med en whisky och årets första myggor. Kanske borde man börja röka cigarr för att slippa dem?

Söndagen bjöd på en lång tvåtimmarsfrukost utomhus, följt av guidning av restauranghögskolan. Kanske mest imponerande var föreläsningssalen med spottkoppar (för vinprovning) vid varje plats samt 5 kök som vips kunde hissas upp från golvet bakom katedern.

På vägen hem sjöng vi på en eftermiddagshögmässa i Rudskoga kyrka, där kören nu med säkerhet var fler än kyrkobesökarna. Vis av erfarenhet valde vi att inte äta på Glada Laxen på vägen hem, utan fick nu ett nytt tips av vår reseledare - en liten mysig restaurang vid Askeviken. Det visade sig dock att detta var en liten camping-restaurang som serverade byggdens dyraste pytt-i-panna och hamburgare med pommes frittes. Kanske inte helt rätt dagen efter en gourmet-middag.

Vädret vi hade var enormt skönt och man önskar och hoppas bara att detta inte var hela sommaren för iår...

Tyskland igen!

Så hade man inte hunnit vara hemma mer än 2 dagar innan det var dags för nästa resa. Denna gången i tjänsten - för att delta i ett AUTOSAR-möte för Fords räkning. Tidig utresa på onsdag 7 maj och sen hemresa den 8 maj, med fullt program däremellan. Denna gången var i alla fall mötet så nära själva Frankfurt att man kunde se skyskraporna från mötesfönstret. Men som det alltid brukar vara på dessa möten hade vi mycket att diskutera och någon mer "egen tid" blev det inte tal om. Efter första mötesdagen var avslutad var klockan redan halv åtta, och då var det incheckning på hotell och middag som gällde. Dagen efter börjar man strax efter 8, med direkttransport till flygplatsen vid mötets slut.

Men på något sätt gillar jag detta ändå. Har funderat på lite varför. Givetvis får man ju en möjlighet att se andra miljöer än sin vardag, och få försöka göra sig förstådd på något exotiskt (nåja, tyska...) språk. Sen har vi ju också aspekten att man (i alla fall på våra möten) får väldigt mycket gjort som skulle ta flera veckor att klara av med enbart telefon och mail - vikten av att ses öga mot öga är enorm. Men sen tror jag också det är skönt att kunna få koncentrera sig uteslutande på ett område under två-tre dagar. Att verkligen engagera sig i mötespunkterna och att kunna göra en bra insats...

Såja, nu är jag iaf hemma. I en dag, sen är det dags för nästa körturne...

Berlin

Som jag redan tidigare berättat råkade jag av slump bli meddragen att följa med Lundbykören till Berlin för att få sjunga Duke Ellington's Second Sacred Consert i K. W. Gedächnichtskirche och Berliner Dom. Till Kristi Himmelfärdshelgen var det så dags.

Kvällen innan hade jag spenderat med att servera på Chalmersspexets jubileumskalas, och kom inte hem förrän vid 04:30. 2½ timma senare (ja, jag vågade sova 1h) gick bussen från Lundbykyrkan och jag fick chansen att ta igen min dyrbara skönhetssömn. Vaknade upp någonstans i södra Danmark till ett ruskigt dåligt väder. Men det klarnade ialla fall upp efter ett tag. Efter en skön dansk smörgåsbords-lunch med tillhörande 'lille' fortsatte bussen mot Berlin med mig fortfarande sovandes längst bak. Någonstans runt Unter den Linden vaknar jag igen, denna gången till ett strålande trevligt kvällsväder! Efter incheckning är det gemensam middag och jag får äta engelskt kött med franskt vin. Inte mycket som skvallrar att man är i Tyskland.

Fredagen innebar först en gemensam guidad bus-tur genom storstaden. Berlin är vackert, har historia och visade upp sig från sin bästa sida. Men det blev ändå information overload efter nån timme. När den femtioelfte kultur-politisk-historiska byggnaden i ordningen presenterades gav jag upp och njöt istället bara av utsikten. Efter en liten lunchtupplur (jag funderar på att börja med såna mer regelbundet) och en schysst indisk lunch (där vi blev bjudna på persikosnaps av restaurangägaren) var det dags för genrep. Först kändes det konstigt att de inte spärrade av kyrkan, men vi vande oss rätt snabbt. Efter genrep en timma uteservering och sen konsert. I K.W.Gedächnichtskirche var det gratisentré så ett par hundra personer hade nog hittat dit, bland annat ett stort gäng uttråkade ungdomar som ideligen blev tillsagda av sina lärare. Konserten gick dock grymt bra och vi var alla mycket nöjda!

Efter konsert var det gemensam middag på Hard Rock Café varefter jag och musikerna drog iväg till jazzklubben B-flat för att njuta av latino-inspirerad jazz. Skönt!

Lördagmorgonen bjöd på promenad-sightseeing där vi fick se en av de få bevarade resterna av muren, en utställnin över nazisternas brott (nu började man bli grymt deprimerad), åka i europas snabbaste hiss och njuta av riktigt Berlinerwurst och smaksatt öl. Tyvärr fanns det inga lediga tider över för Trabant-Safarin, vilket ledde till stor besvikelse. Tänk att få köra omkring i Berlin i en riktigt Trabant, och få en guidning på köpet! (Mitt tips - skall du till Berlin, boka detta i förväg!)

Lördagens konsert var i den mäktiga Berliner Dom, med en fantastisk lång efterklang. Kanske lite väl med tanke på att vi ju sjöng jazz. Mellan genrep och konsert fick vi se området runt muséeön och njuta av en riktigt schysst glass på Operans uteservering (de skulle tydligen ha exterma tårtor här, men de måste vi ha missat) och sett antikmarknaden i staden på nära håll. Allt till ett otroligt trevligt väder.
Efter avslutad konsert var det finmiddag uppe vid Hackescher Markt avslutade vi kvällen med lite whisky på en schysst pub.
Sen återstod bara 12h bussresa tillbaka på söndagen.

Totalt sett en mycket trevlig tilldragelse