Ymer

Isbrytaren Ymer är i stan på besök. Inte för att dess tjänster behövs här när luften är 34°C och havet över 20°C (that's 93°F and 68+°F for my american friends), men den är en del av Sjöfartskaravanen som Sjöfartsverket anordnar. Det betyder öppet hus och full access att imponeras av den enorma båten! Och när den bara ligger några hundra meter längre bort här i hamnen så var det ett givet utflytksmål så här på min planeringslösa semester!

Jag hade väntat mig en liten nätt båt, kanske något större än lotsbåtarna som dagligen hjälper skepp in och ut ur dockan utanför mitt fönster, men oj så jag misstog mig. Ymer är enorm! Stort akter- och fördäck, egen våning med helikopterplatta, en brygga som var större än hela min lägenhet och med mer servrar än till och med jag har!

Schabraket drivs normalt av fem stycken tolvcylindriga dieselmotorer med 5000 hästkrafter var! Snacka om power!

Semester!

Så var den då här. Den efterlängtade sommaren. Den smygstartade redan förra veckan, med klart väder i början och varmare efterhand. Så i fredags, vid lunch, kunde jag inte stå ut längre utan gick på semester. Och vilken start!

Efter att ha betat av både ett 30-års kalas på fredagen och sång vid ett bröllop på Gunnebo slott på lördagen spenderade jag helgen i mina föräldrars sommarstuga. Förutom diverse fixarjobb som att skyffla sand, lyfta hus och jämna ut gången framför bastun blev det också en hel del slappande med grill, getingjakt och så en underbar svartvit långfilm från 1949 - Whisky Galore!

Idag började dagen med en skön fotvårdsbehandling, himmelskt - precis så skönt som man kan ha på semestern! Sen iväg till systemet för lite botaniserande på "nyhets"-hyllan. Jag blev riktigt positivt överraskad över finurligheten hos en australiensk vinmakare. Han har en gång för alla löst det för alla välkända problemet "vad var det nu det där vinet hette? hur skall vi komma ihåg det?". Han har helt enkelt låtit en del av etiketten på baksidan vara loss-riv-bar och innehålla en minneslapp! Grymt påfundigt. Mig gilla! (Återkommer även när jag testat vinet också, men det måste kylas ner lite först - det rumstempererade vinet är även det sköna 34°C och det är lite väl mycket även för ett nya världen-rödvin.

Framöver har jag inget planerat, riktigt trevligt alltså. Hela semestern framför mig, superväder och tid till vad som hellst. Möjligheternas horisont står framför mig!

Tobias och Emma vid Gunnebo slott

Finurlig vinetikett

Transylvanien

I mitt arbete i AUTOSAR-projektet för Volvo Cars/Ford ingår att vara med på standardiseringsmöten. Oftast hålls dessa i någon mindre känd förort till en tysk industristad, men ibland händer det att mötena förläggs till lite mer udda platser. En sådan är Sibiu, Rumänien - i hjärtat av distriktet Transylvanien!

Eftersom flygförbindelserna inte är de absolut bästa ankom jag på eftermiddagen dagen innan mötet och hann ta mig en promenad inne i stan. Det började med att jag fick åka trådbuss. Jag är inte säker på om busschauffören bara tyckte jag var jobbig, eller om han verkligen inte kunde ge dricks på en 10 RON sedel (ca 25kr), så jag fick en biljett gratis! Att åka kollektivt är ett underbart sätt att få se och uppleva städerna på riktigt. Man kollar på folk, omgivning, och blir heller sällan blåst på taxiavgiften.

Väl framme i centrum strosade jag omkring fast övertygad att det skulle digna med "här sover dracula"-stickers, vitlök- silverkula- och ekpåle-giftpack samt en och annan svart slängkappa. Men av detta såg man inte ens röken. Sibiu är en liten 100'000-personers-stad som byggdes av tyska invandrare på 1100-1200-talet och har en charmig medeltidskaraktär. Då den var av så "ringa" betydelse så har heller inte kommunismen förstört så mycket av staden, så det är fortfarande rätt mysig atmosfär. Stan ligger dock mitt ute i ingenstans, vid en väg- och flodkorsning mellan Rumäniens olika delar, och drar därför inte till sig så mycket turister.

Vädret var förträffligt - närmare 30 grader och blå himmel. Efter att ha gått omkring planlöst i en timme, sett lite kyrkor och torg, fastnade jag uppe i ett av stadens äldsta torn - Consular Tower som är byggt på 1100-talet. Väl uppe på 7e våningen kom världens åskväder över oss - jag har sällan varit med om värre. Vattnet flödade både ner och upp för taken, parasollerna på uteserveringarna flög omkring på torget och blixtarna slog ner både här och där. Man började fundera på hur smart det var att vara uppe i en av stans högsta byggnader då. Men å andra sidan - har huset hållt i 900 år håller det säkert nu.

Efter åskvädret blev livet det normala igen, förutom att halva stan var översvämmad. Jag fick mig en trevlig middag, och en mysig kväll på hotellrummets balkong innan två dagars intensiva diskussioner väntade. Inte så dumt!

Trådbuss

Transylvanien

Blodbank?

Stora torget i Sibiu, med ortodox kyrka och rådhus.

Mysig typisk gränd

"Consular tower" (1100-tal)

Ovädret

Någon som är förvånad?

Kyrkokonsert i hög temperatur

När solen gassar på som bäst kan jag rekommendera att leta upp närmaste kyrka och kolla vad de har för konserter. Sommarkonserter brukar aldrig vara varken "tunga" eller dyra då musikanterna vet att det behövs en hel del för att lura bort besökarna från värmen. Men det kan vara rätt skönt ändå. Att få sätta sig och vila ett par timmar i en byggnad som aldrig behöver AC för att den är så sval.

För två helger sedan hade Isländska kören konsert i Västra Frölunda kyrka (bilden) där mina föräldrar gjorde sin sista insats som körledare. Dagen efter sjöng jag med Cantando i en konsert i Örgryte Nya kyrka, helt fantastisk. Och för att avsluta en bra sångarvecka hade vi lunchkonsert i Domkyrkan förra fredagen. Men nu har jag inget inplanerat på länge. Inte så dåligt - att en vår utan initiala planer innebär 7 olika konserter, varav två i Berlin!

Medelhavsklimat

Nu har vi äntligen haft riktigt bra väder i Göteborg i ett par veckor. Förra helgen passade jag och Hanna på att gå till Botaniska trädgården för att se näsduksträdet blomma.

Tyvärr blev bilderna därifrån inte så bra, men här kommer en bild från dammen vid ingången. Helt underbart!

Stolthet

Så var det gjort. Och han klarade det! "Det" är givetvis Göteborgsvarvet, vår egen lilla lokala halvmara. Eller lilla och lilla, det är tydligen värdlens näst största halvmara och vi var över 34000 som sprang (45375 anmälda). Trångt var det och man fick alltid se sig för var man satte fötterna så att man inte sprang in i någon.

Det började rätt bra. Träffade min vän Anders på bussen när jag åkte in till starten. Han hade kommit upp från Lund för att springa. Vi spanade in startområdet, gick ett var på sportmässan och köade en halvtimme för att få gå på toa. Vid 15-tiden bar det av. Vi startade strax över en timma efter de första löparna och kunde se segrarna gå i mål medan vi stod i startfållan. Sen dags för vår start. Jag hade fått råden att ta det överdrivet lugnt i början, dels för att det är så trångt, dels för att det är så lätt att ta ut sig i förtid.

Fram till Älvsborgsbron gick det riktigt bra. Jag valde sen att ta det lite lugnare och bara jogga lätt upp för bron för att spara krafter, och väl där uppe var det rätt skönt med svalkan från vinden och man kände att man ägde dagen. Lindholmensträckan mellan broarna var en ren njutning - det där är ju mitt hemmaområde jag springer på och Göta Älvbron var inte så farlig, även om jag valde att jogga då också.

Det var inte förrän halvvägs upp på avenyn, i höjd med Valand som väggen kom. Helt plötsligt, efter ca 17 km inser man att avenyn är brant som en bergvägg. Krafterna började sina och resten av loppet blev en blandning mellan joggning och att linka sig fram.

Väl framme vid Slottskogsbron tog dock viljan över och kroppen fick enkelt lyda. Nu började känslan komma - jag skulle klara det! Och när man passerat under portalerna inne på stadion och helt plötsligt var i mål var det lite overkligt. Jag gjorde det. Tog mig runt. Till den fantastiska tiden 2:38:25. Helt ok för mig som hade som mål att ta mig runt, och som lovade vara nöjd så länge jag sprang på runt 2,5h. Spana gärna in min Nike+-analys av varvet nedan. Man kan tydligt se broarna och väggen avenyn.

Nästa år skall jag..... nej, vänta lite, tror inte det blir nästa år. Då behövs massiv övertalning först. Jag gjorde ju det iår. Det är iaf mycket bättre än många av mina soffpotatis-vänner :)

Ångest

Vaknade upp häromdagen med blåa streck utanför fönstret. Inte vilka blå streck som hellst.

Imorgon är det göteborgsvarvet. 21km av ren självplågning. Och av någon konstig anledning är jag anmäld. De blåa strecken kom som ett skott från klar himmel och jag insåg att det är ju snart! Men det skall gå - klarar andra det så skall jag klara det.

Så, är du ute på stan nu på lördag, glöm inte heja på mig, jag behöver det :). Leta efter en långsam och lite knubbig (men rätt snygg) islänning med nummer 34844 på magen!

En kulinarisk och musikalisk höjdarhelg i avslappnad inramning

Förra helgen var bar det ju av till storstaden Berlin för att sjunga svängig jazz med Lundbykören där jag gjorde ett kort inhopp. Denna helg var det dags att följa med på nästa körturne, denna gången med min (för tillfället) "riktiga" kör Cantando, som jag nu under våren varit med lite mer permanent i. Körturnén var i stort nästan det motsatta mot förra helgens.

Resesättet blev bil, och efter avfärd tidigt på lördagmorgonen fick vi upp stämningen rejält i vår lilla minibuss som jag hamnade i. Musikkrysset klarades av i rasande fart och resan upp till Grythyttan skedde utan man hann börja få träsmak i baken. Dagens lunchtips - "Glada Laxen" i Gullspång visade sig vara en liten pizzarestaurang med halvljummen kebab.

Väl framme var det repetition i kyrkan och sen inkvartering och ombyte. Konserten, innehållandes klassisk körmusik med viss fokus på pingst (det var ju trots allt rätt helg) gick mycket bra och de få som hade masat sig bort från hängmattorna denna undersköna sommarkväll och kom för att lyssna (jag tror faktiskt det kan ha varit några personer fler i publiken än i kören) var alla mycket imponerade. Mest imponerad var kanske prästen, som även passade på att bjuda kören på en trevlig bubblande aperitif innan vår middag senare på kvällen.

Grythyttan är känd som en slags måltidens Mecka i Sverige. Här ligger nu mer restauranghögskolan, och orten har varit plats för ett gästgifveri sedan 1641. Detta gjorde att förväntningarna på kvällens middag var på topp. Men hur svårt skulle det egentligen kunna vara att bräcka lunchen vi intagit tidigare under dagen?

Middagen var en riktig upplevelse. Jag fick maträtter tillagade på metoder med de konstigaste namn, och valde det italienska vinpaketet till. En riktigt fröjd. Kvällen avslutades ute i majnatten med en whisky och årets första myggor. Kanske borde man börja röka cigarr för att slippa dem?

Söndagen bjöd på en lång tvåtimmarsfrukost utomhus, följt av guidning av restauranghögskolan. Kanske mest imponerande var föreläsningssalen med spottkoppar (för vinprovning) vid varje plats samt 5 kök som vips kunde hissas upp från golvet bakom katedern.

På vägen hem sjöng vi på en eftermiddagshögmässa i Rudskoga kyrka, där kören nu med säkerhet var fler än kyrkobesökarna. Vis av erfarenhet valde vi att inte äta på Glada Laxen på vägen hem, utan fick nu ett nytt tips av vår reseledare - en liten mysig restaurang vid Askeviken. Det visade sig dock att detta var en liten camping-restaurang som serverade byggdens dyraste pytt-i-panna och hamburgare med pommes frittes. Kanske inte helt rätt dagen efter en gourmet-middag.

Vädret vi hade var enormt skönt och man önskar och hoppas bara att detta inte var hela sommaren för iår...